 |
Ejderns räddning:
Sekundjakt!
|
Ejderns räddning från sänkning i
Landsortsdjupet är rena thrillern.
Per Fagerholm har beskrivit räddningsaktionen
i sin bok om
Ejdern, men om själva upptakten
kan Gert Ekström, i dag intendent
på Tekniska Museet, berätta. Vi
träffas en solig oktoberdag på
Museet, och det blir en nostalgisk
resa med både humor, spänning
och intressanta inblickar i
Ejderns återuppståndelse.
Modelljärnvägar var egentligen Gert
Ekströms största intresse under yng-lingaåren.
Det ledde vidare till riktiga järnvägsvagnar
och Gert har varit med
och räddat ett par under årens lopp.
|
Historieintresset väcktes på allvar och
nu kom även veteranbilar med i bilden.
1 maj 1964 fick han höra talas om
en T-Ford lastbil i Vagnhärad som var
till salu och han åkte dit för att kolla
bilen. På vägen hem körde han förbi
hamnen i Södertälje och fick se den
skrotfärdiga Ejdern.
Ångbåtsboende?
Detta var i början av 60-talet, med en
ännu mer skriande bostadsbrist i
Stockholm än dagens. Gert bodde
trångbott hemma hos föräldrarna, och
modelljärnvägen och andra intressen
krävde utrymme. När han fick se den
sönderslagna Ejdern klack det till:
Varför skulle man inte kunna bo på
|
|
|
en gammal ångbåt ? Efter lite upprustning!
När han kom hem kontaktade
han Hamnstyrelsen och hamnkapte-nen,
och fick reda på att Ejdern skulle
sänkas. Sänkningen skulle ske dagen
därpå. Natten blev orolig. Han låg
och funderade och kunde knappt
sova. På morgonen ringde han ånyo
och nu fick han beskedet att båten redan
sänkts. Gert var påstridig och
hänvisade till hamnkaptenen och då
fick han reda på att en bogserbåt redan
var på väg till Landsortsdjupet
med Ejdern på släp. Dessbättre var
det en modern bogserare med radiotelefon
ombord, och nu blev det ett ivrigt
ringande. Slutet blev att Gert Ekström
fick överta Ejdern mot att han
erlade bogserkostnaden på 800 kr.
Dessförinnan hade han fantiserat ihop
en liten bevarandeförening, för han
förstod att det skulle bli svårt att
som privatperson få överta båten.
|
Första PR-vykortet: Ejdern och höghjulig
cykel - båda från 1880 - fotograferade vid
Drottningholm. Det beslutades även att alla
höghjulingar skulle fraktas utan kostnad.
Bogserbåten vände och det blev en
spännande eftermiddag för Gert. Han
ville vara med när båten lade till vid
Stadshuset. 300 kr hade han lyckats
skrapa ihop. Han fastnade i bilkö vid
Frescati, och kom flåsande till Stadshuset.
- Vad ska ni med det här skrotet
till, tyckte skepparen på bogserbåten.
Det är det jävligaste jag bogserat!
Det tyckte inte Gert Ekström. Han
köpte cigarrer och delade ut. Lade sig
på kajen och bolmade och tyckte nästan
att han blivit far.
Det hade blivit inne att rädda
gamla ångbåtar under 60-talet och
snart bildades en liten grupp kring
|
|
|
Ejdern och detta med privatbostad
försvann snabbt ur bilden. Men
visst var båten risig! Saker hade plockats
bort och fönster, dörrar och mycket
annat var sönderslaget för att hon
skulle sjunka så snabbt som möjligt.
- Jag glömmer aldrig när vi hittade
en död mås i skorstenen, eller ett
sädesärlebo på länspumpen!
Några andra intressen än Ejdern
rymdes knappast in de första åren efter
räddningen. Det gällde att snabbt
få båten beboelig och körklar för att
kunna få inkomster.
- Vi hade kroniskt skitiga naglar
och luktade Ejdern.
Militär trosskorg
På 60-talet skrotades en del Vaxholmsbåtar
och grabbarna fick överta
delar förmånligt. Plyschdynor, lampor,
dörrlås och annat kom bl. a. från
Östan och Express I och den rejäla
trosskorgen på fördäck köptes billigt
från ett skrotat sjömätningsfartyg
- Vissa lagningar från nödlösningsperioden
finns fortfarande kvar på Ejdern, upplyser Gert. Det gamla
|
Kaffebord uppdukat utanför byssan med serveringspersonal i specialsydda, tidsenliga kläder.
busshandtaget vid en av dörrarna
borde jag däremot komma och byta
vid tillfälle. Vet ni
förresten att nedgångskappen
på fördäck kommer från
ångbogseraren Kuriren?
Målet från början var att renovera
så ursprungligt som möjligt. Inga moderna
material fick förekomma. PR
var viktigt för att få in pengar. Det
skrevs en hel del om Ejdern i Stockholms
tidningar och personer kom
med delar som tillhört båten. En firma
donerade färg och en okänd dam
hade lämnat in en tipskupong. Det
blev visserligen ingen vinst, men tanken
var fin. - Filtar köptes billigt från
SAS där en händig tjej sprättade bort
halva A:et och sydde stiligt s/s Ejdern i
stället och en vänlig mamma sydde
tidsenliga kläder till serveringsfolket.
Det var valår och Folkpartiets valaffischer
fick släppa till masonitskivor
till ny styrhytt. På kvällen sänktes
plakaten ner i vattnet, och på morgonen
kunde man ta reda på virket
medan affischer med Bertil Ohlin flöt
|
|
|
Den ursprungliga styrhytten här uppställd på Ekströms tomt, kom tillbaka 1972.
omkring på vattnet. Vänsterpartiet
fick även bidra till den provisoriska
styrhytten. Socialdemokraterna däremot
hade fel sorts klister.
Mormorsarv
Det var kroniskt ont om pengar den
första tiden. Ett mormorsarv kom väl
till pass.
- Min mormor bidrog ovetande
till att rädda gamla Ejdern, säger Gert
Ekström eftertänksamt.
Ren, hel och snygg skulle Ejdern
vara och snart kunde de erbjuda företag
att hålla firmafester på Ejdern som
kunde välja mellan två fashionabla
kajplatser: Stadshuset eller Logårds-trappan
nedanför Slottet! Ett tag
körde man sightseeingturer till bl.a.
Drottningholm Konkurrensen var
mördande En gammal, långsam och
obekväm båt som Ejdern fick ha det
lilla extra för att locka. Ett tag hade
man skeppskatter ombord och en kanin
som skuttade omkring i byssan
och var väldigt uppskattad.
Gert Ekström och Ejdern träffades
redan på 40-talet, men det har han
inget minne av. Det finns däremot ett
gammalt foto där han står på Ejderns
däck tillsammans med sin pappa. Familjen
tillbringade ett antal år somrarna
i Pershagen och det gamla fotot
är väldigt roligt att ha kvar.
Det är särskilt värdefullt att en
ångbåt som Ejdern bevarats, enligt
Gert. Ejdern fungerade ju både som
|
lastbil och buss i skärgården och den
var inte bara passagerarbåt som de
flesta andra bevarade äldre båtar.
Det var en jobbig men rolig tid,
minns Gert Ekström. Det blev också
ett slags praktiskt universitet för ungdomarna.
Man lärde sig det mekaniska
i att ta hand om en gammal ångbåt,
renoveringen gav praktiska kunskaper
och inte minst utvecklande var
det sociala livet. Många fick en allmän
kulturhistoria på köpet och fler är i
dag museifolk, liksom Gert. Gänget
träffas fortfarande regelbundet och
Ejdern-intresset resulterade även i ett
par äktenskap.
Gert Ekström har varit medlem i
alla år. Häromdagen åkte han förbi
Ejdern och han har även köpt Bent
Malthas fina modell. Båtintresset i dag
koncentreras dock till familjebåten
"Drott", en 12,5 lång stålbåt från
1972 som han köpte för 18 år sedan.
Tekniska Museet är fast arbetsplats
sedan 35 år. Han har dessutom hunnit
utge 16 böcker, bl a "Alla våra
ångslupar" som han skrev tillsammans
med Cege Olsson 1994.
text: Gunda Gripenberg
|
|
 |
|
